Aikidons grundare Morihei Ueshiba (1883-1969) tränade ett flertal former utav bujutsu, bl a japansk svärdsfäktning, kamp med spjut och ett flertal olika stilar av ju jutsu. Ueshiba blev med tiden otroligt stark och skicklig. Han vandrade Japan kring med endast en bokken (träsvärd), sökte upp olika instruktörer och lärde utav dem. Hans mål var att bli oövervinnerlig.
När han till synes började närma sig målet greps han av tvivel på vad det egentligen var för mening med att kämpa efter seger över andra. Om man var ung och stark kan man besegra andra, men vad är det för mening med det om man sedan inte kan kontrollera sitt sinne när man blir gammal och svag. Ueshiba började nu en andlig kamp sökandes efter djupet inom budo.
Enträget studerade han och kom så småningom till insikt. Budo skall bygga upp, inte rasera, vara kreativ, inte destruktiv och leda till harmoni med omvärlden. Det innersta väsendet i budo är enligt Ueshiba kärlek och budo är ett medel att nå upplysning och insikt om det egna jaget, därigenom harmoni med naturen.
Redan omkring 1920 lär O-sensei ha funderat på att skapa en egen form av budo. 1922 utlyste han sin stil, kallad aiki-bujutsu. Fjorton år senare döpte han om stilen till aiki-budo för att markera budoandan i stilen. 1942 ändrade han slutligen namnet till aikido för att skilja sin budo från de övriga, under kriget så militariserade, budostilarna som samlats i en nationell organisation. O-sensei hade nu flyttat till byn Iwama.
Historia
